Jag väljer alltid…

Barn…
Visst har det hänt att jag längtat efter barn. Den återkommande nackdelen håller dock längtan i schack. Vad skulle hända om jag fick ett barn som är väldigt allergiskt?
Hur skulle jag klara av ett liv utan djur? Skulle jag överhuvudtaget lyckas klara det?
När jag va yngre va jag fast besluten att aldrig skaffa barn och det mestadels för rädslan för den stora risken att de skulle bli alleriska.

Familjen…
Min mamma, min syster Malin och min bror Ronny är allergiska. Ändå har jag vid ett flertal tillfällen valt att skaffa djur. Detta handlar givetvis inte om att jag inte skulle vilja att min familj skulle kunna komma hem till mig för det vill jag väldigt gärna. Det handlar heller inte om att jag struntar i dom på något sätt.
Vad det handlar om är att jag inte skulle kunna se mig själv utan djur. I min egen lilla bubbla skulle jag inte vara mig själv om jag inte hade djuren…

Pojkvänner…
Inte alla men en del av mina relationer har tyvärr tagit slut delvis på grund av djuren. Givetvis har det inte varit den enda anledning men eftersom jag är ganska extrem(ja, jag vet om det) så har det spelat en stor roll åtminstone i två av mina relationer…kanske tre…
Kanske har jag själv gjort så att jag i sluändan står ensam kvar. Är det värt det? I de flesta fall skulle jag säga att det är det. Vi har ju alla så olika värderingar och vad som är viktig för mig kanske du struntar fullständigt i och vice versa…

Hur kan vi sammanfatta dessa tankar då?

Jag väljer djuren. Det må vara själviskt eller så men det är mitt val, mitt liv och min kärlek…
Att jag väljer att leva med djuren utesluter givetvis inte andra kärlekar. Jag älskar inte min tvåbenta familj mindre, snarare mer, och givetvis vill även jag dela min vardag med en tvåbening. Att ha fem djur ställer dock en del krav på den där tvåbeningen. Är han(eller hon) beredd att dela huset med en hund och fyra katter?

Gu va jag svamlar… det va bara lite tankar som bubblade upp i mitt huvud igår men jag var för irriterad på Goa igår för att ha lust att skriva om detta…

En särskild hälsning till Mamma, Malin och Ronny…
Jag hoppas att ni förstår att jag inte älskar er mindre eller inte värdesätter er efter detta uttalande. Ni är mina skatter och jag älskar er så mycket! Och visst vore jag inte jag utan mina djur?

Nu ska jag pallra mig iväg till Svensta…

Gos gos till alla Underbara!