Året va 1995, jag va 13 år…
Samma år släppte Kent också sin debutskiva, jag va ”kär” i Jocke Berg och stog på mitt rum och skrålade till deras underbara garagerock. Sen dess har jag varit fast. Jag älskar Kent!
Numer inte lika mycket som Danko förstås men jag och Kent har en lång och kärleksfull relation…
Min relation till Danko kan snarare beskrivas som het och intensiv =)
Likheten mellan Kent och Danko Jones är för mig deras ”oslipade sound”… Jag tror det är just den där garagebandskänslan som jag tycker så mycket om.
Kent har betytt så otroligt mycket för mig. Dom har tröstat när jag varit ledsen, höjt mig när jag varit glad, hjälpt mig att skrika ut sorg när livet varit riktigt tufft…
Den 6:e november släpper Kent sin nya skiva ”Röd”. Givetvis ska den införskaffas, samlingen måste ju vara komplett =)
Ska bli intressant att höra vad dom har kokat ihop denna gången…
Innan jag lägger mitt huvud brevid den spinnande lilla kattungen(som snart växer om både Minna och Nemi, bara 4,5 månad gammal) vill jag spela en av mina många favoritlåtar med Kent för er…
”Ingenting någonsin” från deras debutplatta…
Kram och go natt!
VANJA PRESTBERG 