Off we go =) Katterna va lite tveksamma till en början…
Sitta, stå, sitta, stå… Fan,jag kan inte bestämma mig!
När jag blir stor ska jag bli bodybuilder! Visst har jag fina förutsättningar? Stor kropp till litet huvud, precis som det ska va =)
Vart ska vi gå idag?
Felix:
– Vad va det där?
Findus:
– Det lät jätteläskigt, det måste ha varit något jättefarligt!
Felix:
– Äh, det va ju bara en sån där konstig människa med skitlånga, platta fötter som svischade förbi…
Minna blev rädd och ville inte följa med nå mer…
Tuff tuff, jag är det lilla grå loket, Felix! Men vart är mina vagnar?
Kommer ni nån gång? Sävelkusar… Jag vill ju busa!
Mammas stora kille…
… och Mammas lilla kille =)
En av många pauser. Man bör vara försedd med en ganska stor portion tålamod om man ska ge sig ut på promenad med ett gäng katter mitt i vintern…
Det e fint att gå i nypistade skidspår. Hoppas ingen blir sur bara…
Snart uppe vid masten. Felix vilar sig en stund…
Så fint…
Uppe vid masten tog skoterspåret slut. Jag tog då beslutet att fortsätta iallafall. djupsnö eller ej, jag ville verkligen inte gå tillbaka…
Nicki tog täten och gjorde spår åt oss andra som jag sen fördjupade åt killekatterna längst bak. Efter en stund bad jag Nicki gå bakom mig istället, så det inte skulle bli så tungt för henne. Bitvis hade jag snö långt upp på låren…
Min tappre kämpe… Även kallad den sibiriska tigern…
”Tåga över bält, sluta fråga, fortsätta tåga, tåga över bält…”
En låt med Conny Törebrandt som va den enda låt jag kom på när jag och Nicki hade vår tuffaste dag under vår Rogenvandring…
Så här fin blir man om man går mitt framför mig när jag lufsar genom djupsnö som går långt ovanför knäna…
Om man vill ta kort på kärleken kommer kortet se ut ungefär så här… Underbara, älskade och underbart vackra Felix!
Nicki tog återigen täten och banade väg för oss andra… Dom va så duktiga mina små gosingar. Värre va det för den tyngsta klunsen som hade snö långt upp på låren(tur det finns täckbyxor), ni vet, den kameraförsedda lilla knasbollen…
Som sagt… Så här blir det om man går mitt framför mig när jag pulsar i djupsnö…
Inte för att Felix brydde sig om det…
Trogna Findus kämpar på…
Motion sätter fart på magen…
Äntligen nere på de pistade lederna igen och snart hemma.
Felix visar att han minsann visst kan bli akrobat när han blir stor. Tänk om man kunde göra så där… *haha*
Vi mötte Minna som väntat på oss…
Ibland lyckas man många ett ögonblick, en känsla och massor av kärlek på bild.
När jag ser denna bilden blir jag alldeles rörd, dom är så otroligt vackra!
Detta kommer definitivt bli en förstoring på min sovrumsvägg…
Snart hemma…
Gullefjun!
Home sweet home!
Nu är det slöstuga här. Felix ligger bakom min rygg och sover. Findus ligger på en kudde här i soffan, Minna ligger på ryggstödet och Nemi vet jag inte vart hon är.
Nicki kallar på min uppmärksamhet och säger att hon vill ha mat, så jags ka väl gå ner och ge henne lite käk och sen skutta in i duschen så jag är klar tills Cleo kommer och hämtar mig.
Ikväll blir det partaj för hela slanten när Curt har 50års-fest! Oj oj, det här kommer bli en kväll vi sent lär glömma har jag en känsla av…
Vi får se om jag lägger upp en bild när jag är ”ready to rock”… =)
PUSS & KRAM TILL ER!
VANJA PRESTBERG 