Jag har aldrig känt mig så dum förut!

Om ni läst mitt senaste inlägg, det jag skrev i natt, så vet ni ju att Nicki försvann när vi hade kommit hem sent igårkväll strax efter tolv.

Jag va vaken bra länge och väntade på henne. Vid 2 tiden på natten va jag så trött att jag inte orkade va vaken längre så jag gjorde mig klar för att sova.
Gick ut en sista gång för att ropa på henne och gick sen in igen.
När jag kom in fick jag en tanke som sa mig att för säkerhets skull gå ut och kolla så jag inte glömt henne i bilen.

När jag går ut med ficklampa och lyser in i bilen ligger det en svart liten pälsboll i baksätet.

Kan ni förstå hur dum jag kände mig?
Där hade jag gått omkring utanför bilen och ropat och visslat, jag hade blivit frustrerad för att hon inte dök upp.
Inte så jäkla konstigt att hon inte dök upp när hon låg instängd i bilen!
Dumma mig!!
Fy va jag skämdes och kände mig taskig! Där hade hon legat i den kalla bilen alldeles ensam och inte kunnat annat!

Det är inte alltid bra att ha en lugn och tyst hund. Åtminstone inte om matten är senil i förtid =(

När vi kom in fick hon en extra portion mat och fick sen krypa ner under mitt täcke och värma sig hos mig. Hon låg hos mig länge, länge något som inte alls är vanligt för min lilla Picks som annars kan tycka det är jobbigt med för mycket närkontakt.

Nu ska jag klä på mig och brumma in till Frösön och hämta älskade lilla moster igen! Myspys! Idag ska vi inte åka haschraket dock, idag blir det herrgårdsvagn a ‘la Ford =)

Förlåt igen till världens bästa Nicki från en matte som skäms… fortfarande…